Hoppa till innehållet

Ellips (syntax)

Från Wikipedia
Stilfigurer

DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio

JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke

ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma

STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon

TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi

UPPREPNING
Allitteration
Anadiplos
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Rim
Symploke
Synonymi

UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis

ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres

Ellips är en stilfigur och syntaktisk konstruktion som innebär att ett eller flera ord utelämnas därför att de ändå förstås av sammanhanget. Ellips är ett grepp som utnyttjas i språket för att undvika pleonasm och upprepning.

  • Det enklaste sättet att skapa ett litet kapital är att börja med ett stort.
    • Jämför "Det enklaste sättet att skapa ett litet kapital är att börja med ett stort kapital."
  • "Vem såg du vid kiosken?" – "Vid kiosken? Ida."
    • Jämför "Vem såg jag vid kiosken? Vid kiosken såg jag Ida."
  • Han litade på henne och hon på honom.
    • Jämför "Han litade på henne och hon litade på honom."

De anförda exemplen illustrerar de tre mest typiska syntaktiska kontexterna där ellips kan förväntas.

Formrika språk ger stort utrymme åt ellips. Jämför latinets Ex ungue leonem, som på svenska knappast kan återges kortare än "På klon (känns) lejonet (igen)".